Sexuella övergrepp..

Kollade precis på "Dokumentär inifrån" på ettan, där dom pratade om sexuella övergrepp.
En tjej kring 15 blev våldtagen på en fest & nu berättar hon om det (anonymt), man får inte se henne, bara höra hennes röst liksom.
Intressant faktiskt. Idag är hon 20 år och försöker leva livet vidare men det är svårt.

(sen intervjuva dom andra 15-åringar, för att få höra deras åsikter kring situationen)

Samtidigt som hon blev våldtagen var det några killar som fotade henne, sen sa dom "berättar du till någon sprider vi bilderna på dig i hela skolan". Så berättade hon? Nej, inte då iallafall. Men dom började ändå sprida.
Dom skrev ut bilderna så en dag när hon kom till skolan låg det fullt med bilder i korridorerna, på henne, naken.
Hon visste inte ens vart hon hade sina vänner, fall dom tänkte stötta henne eller fall dom är på dessa "tuffa" killars sida. Tänk er själva i den situationen, sånthär är så personligt & känsligt, vi tonåringar klarar inte vad som helst.

Det gick rykten att hon hade haft sex med flera stycken samtidigt på en fest, istället för sanningen, att hon blivit våldtagen. Så nu var tjejen plötsligt en hora.

Såntdära är så himla.. Jag vet inte vad, ingen ska få råka ut av någonting sådant, ingen. Bara så dumt, så idiotiskt.

En annan grej jag kom & tänka på som dom även berörde lite.
Killar som har haft sex ett par gånger, dom anses "tuffa" & får status, medans en tjej som i denna ålder kanske haft sex med två stycken, klassas som en hora. Det är något jag heller inte förstår mig på. Vart är välden påväg..?




-



Det är skönt att vara singel, kunna göra vad man vill, när man vill hur man vill. Men just när jag ser sånahär bilder saknar jag kärlek...

Words


Words


True words, babes


Säger godnatt med dessa ord.. Puss!


-


True

Låt inte problemen slå ner dig, så länge du lever låt kärleken leda din väg


Visst finns det en sanning i detta..?


My words

Never give up, no matter what, because you are stronger than you thought!


True, babes

Måste berätta om ett program jag såg igårkväll.. Eller, programmet var väl inte så speciellt, men ja, det var på "fråga doktorn". Dom intervjuvade en tjej/kvinna som upplevt så sjuuuukt mycket i sitt liv, grova saker alltså, såntdär som jag tror inte många skulle kunna klara av.

Hon har blivit intervjuad i många olika program tidigare, man har läst om henne i tidningar osv, men jag hade inte hört något om denna kvinna förrän igår.

Klicka HÄR för att se videon där hon blir intervjuad, videon är endast på tre minuter.

Det jag vill komma fram till med detta är att det är just sånthär som får mig att inse hur glad jag ska vara för att jag har ett så bra liv som jag har, att jag än så länge har allt jag kan önska & att jag ska vara rädd om det, att jag ska ta till vara på min familj, min mormor & morfar, min bästavän.
Inte gå & deppa för småsaker, istället för att gråta över människor som inte är värda det så hitta på något kul, har du pojkvän så ta med han på något roligt, lev fullt ut, skapa minnen med nära & kära, för man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda, därför ska man ta vara på allting & njuta extra mycket just för stunden, för tänk, en sådan fantastisk stund, med just den personen, kanske aldrig sker igen (?)

Dethär är något vi tänker på allt för sällan, "när vi väl tänker att "fan... varför utnyttjade jag inte dendär fantastiska stunden lite mer... Nu kommer jag aldrig få sen hon/han igen ju.." så är det liksom försent.

Men just sånthär, när människor som haft ett grymt svårt liv, berättar om det, då blir jag verklgen extra puschad till livet, till att leva fullt ut & vara tacksam över allt/alla som får mig att skratta & må bra, just för stunden!

Emma Jangestig, & andra människor som haft grymma liv & berättar om det, dom lär mig verkligen att man ska vara glad över varje positiv stund man får med en person som betyder mycket för en, eftersom personen kanske inte kommer finnas kvar i ens liv föralltid. Så babes, ta aldrig något för givet, speciellt inte en person!

Tack till såna som ställer upp & berättar om sina liv, bara för att få folk att inse, det jag just insett. Tack!

En bild på Emma Jangestig.



Glädjetårar

Tack så jättemycket Moa <3<3


Take care of all your memories, for you can not relive them





Kolla videon babes

Något jag verkligen inte förstår mig på är all denna mobbning, tusentals människor blir mobbade varje dag, i skolan, på fritiden, på internet, överallt
Det tycker jag är synd, ingen förtjänar att bli mobbad.



Berättar om utvecklingssamtalet



Har somsagt varit på utvecklingssamtal denna kväll, & det gick väl sådär.
Det är vissa NO ämnen & SO ämnen som jag inte når godkänt i, som jag måste försöka ta tag i, trots att jag är totalt ointresserad av de ämnena, särskilt NO´n, detdär med molekyler osv, det är inte alls min grej, & jag kommer inte ha någon nytta av att lära mig det heller, det vet jag.
Menmen..

Samtalet gick på mer än en halvtimma, men det var bara för mina föräldrar tog upp en del privata grejer.
Men nu till det jag störde mig på, alla lärare får ju skriva kommentarer om vad de tycker om eleven, & då hade min No lärare skrivit att jag måste bli mer aktiv på lektionerna & lyssna & ta till mig på genomgångar, & det håller jag med om, jag borde ha engagerat mig mer. (vilket jag ska)
Men det hon skrev mer var att hon trodde jag tänkte på mycket annat än NO på hennes lektioner, så hade hon skrivit innom parantés "killar" frågetecken, & jag bara whaaat?

Där blev jag ganska arg inom mig faktiskt.
Liksom, jag hade det rätt jobbigt när jag gick i 7an, det var jättemkt med killar & allt då, vilket gjorde det jobbigt i min familj som då tillslut påverkade min skolgång också.
Jag orkar inte gå in på allt, men min mentor vet allting & har sett en stor utveckling hos mig, men min NO-lärare vet fan ingenting... Ingenting om mitt liv.

Det känns som att vissa vuxna tänker så att de tjejer som använder smink & liksom, bryr sig om sitt utseende, ja det är såna som festar, tänker på killar hela tiden, osv.
Men är det så? Neej.
Detta är något som verkligen gör mig ledsen.

I 7an hade jag det jobbigt, men i 8an hjälpte mina föräldrar + min mentor mig att ordna upp allting, både hemma & i skolan, jag fick lite extra stöd, de peppade mig osv, & jag blev mer mogen, tänkte om, & verkligen fokuserade på skolan, vänner, familj & allting som är bra i mitt liv, & verkligen la allt som har med killar, bakom mig.
& så är det fortfarande, jag har inte lagt någon större uppmärksamhet på killar alls sen jag var 13-14, & att hon kommer & skriver att hon tror jag tänker på killar istället för att fokusera mig på lektonerna, det gör mig arg & ledsen, eftersom det inte alls stämmer.

Jag som är så himla stolt över mig att jag verkligen klarat av att lägga allting bakom mig & fokuserat på allt annat än killar, så kommer hon med detdär.? Förstår ni att man inte blir så glad..?

Ah förlåt, men tog illa upp där, men nu ska jag försöka tänka på annat & sätta på lite musik.
För övrigt så har vi gäster hemma & har precis setat & fikat lite tårta, mysigt.



Det är inte okej att vara bortskämd, men heller inte okej att kalla någon för bortskämd!



Tänkte ta upp detta med vad som innebär med att vara bortskämd, eftersom vi så ofta använder det ordet när vi pratar om andra, tex "omg, hon är så jävla bortskämd" "ahahahh bortskämda lilla snorunge alltså" osv.

Dem som säger detta tänker nog inte efter hur mycket ordet "bortskämd" kan såra, för att vara bortskämd är verkligen inget positivt & man ska inte säga att någon är bortskämd, fall man inte vet att personen är det, fall man nu ens måste säga det överhuvudtaget.

Ofta säger man till någon att personen är borskämd för att den har fina kläder, är fint sminkad, har bra självförtroende, osv.
Men innebär detta att man är bortskämd?

Nej, skulle inte tro det.

Här har ni några exp på att vara bortskämd.

* I denna ålder tjänar vi ej egna pengar, utan vi får oftast veckopeng eller månadspeng, ger ens föräldrar en 5000 kr i handen varje månad som ska räcka till kläder & sådant, då är man bortskämd, & fall föräldrarna skämmer bort sina barn, kan det lätt bli att barnet börjar beté sig bortskämt också, som en biatch med andra ord, vilket är synd.

Det jag menar är att det egentligen inte är dottern/sonens fel att han/hon blivit som han/hon blivit, det är ju föräldrarnas uppgift att se till att ens barn inte blir klassad som en biatch.
(Däremot är det felfelfel att klassa folk som biatch, om dem inte ens är det, om dem inte beter sig som en eller är bortskämda osv, då handlar det ju bara om avundsjuka, & sånt hatar vi ju, visst..? Däremot älskar vi alla dom som struntar i sina haters, ignonerar dom totalt & bara lever livet)

* Köper ens föräldrar dyra saker till sitt barn, så är det enligt mig helt okej, så länge man inte går & pratar öppet om det, går runt & skryter om det osv, för liksom, dom kanske tjänar bra, klart man kan köpa lite dyrare saker då, är man däremot inte tacksam över det dem köper, utan tar det som en självklarhet att man alltid ska få saker, då är man bortskämd. (Lägg märke till att verkligen uppskatta någonting från hjärtat & ta någonting för givet)

Det jag ville få fram med detta inlägg var att kalla inte någon bortskämd, så länge ni inte vet att personen är det, & varför ens kalla folk som är bortskämda, för bortskämda, det finns ju trots allt såååå mycket annat, mycket roligare, man kan göra! :)


Amanda talar ut



Till er som klagar..

Varje dag när jag kommer hem från skolan & loggar in på bloggen & kollar era kommantarer ser jag alltid massa kommentarer där ni skriver hur dåligt jag uppdaterar, att ni snart slutar läsa min blogg för jag inte uppdaterar, & när jag väl uppdaterar är det bara tråkiga inlägg.
Ni borde själva förstå att jag faktiskt har ett liv, ett liv utanför bloggen, jag går sista året i högstadiet, når fortfarande inte godkänt i alla ämnen, ni borde förstå själva att jag måste plugga.
Jag har även vänner & familj att lägga ner tid på, har inte träffat en av mina närmaste vänner på snart en hel månad, som jag innan träffade varje dag, sen händer det såklart hela tiden nya saker som man måste ta tag i, både bra & dåliga.
Det jag menar är att samtidigt som så mycket hela tiden händer så går tiden otroligt fort & det är svårt att hinna med allt.
Det är svårt att hinna med allt & alla, varje dag, hela tiden..

Sen bloggen, jag försöker uppdatera så ofta jag kan, & ibland när jag tycker uppdateringen varit bra & jag liksom känner mig nöjd & är glad, så får jag istället för att höra att det är dålig uppdatering så kommenterar ni "Din blogg var bätte förr, nu skriver du bara massa tråkiga inlägg".
Hur kul tror ni det är?

Jag försöker skriva så varierande inlägg som möjligt, men nu när det är så mycket så blir det mest om min vardag, men jag försöker, & det vill jag att ni ska veta.
Vissa av er har tex önskat att jag ska börja lägga ut låtar jag tycker är bra, på bloggen, & det har jag börjat med nu, men då får jag istället höra "denna låt är såååå gammal"
Liksom? Ni förstår väl själva? Vad jag än gör så blir det fel, låterna jag lägger upp är såna jag gillar & som fortfarande är populära & max någon månad gammal. Ibland känns det nästan som ni tycker det är kul att lägga ner tid på att klaga på mig.
Jag godkänner inte era kommentarer när ni bara klagar, jag har inte ens kvar dom, jag raderar dom, jag vill inte se dom, dom får mig bara att bli irriterad & ledsen.

Detta angår inte alla, finns vissa som kommenterar jättegulligt & det gör mig jätteglad, det ska ni veta.

Bara så mycket just nu, så kände att jag behövde skriva av mig.

Du ville att jag skulle vara på ett visst sätt

- Men det funkar inte så ,
Jag kanske inte är din typ, men jag tänker iallafall inte ändra på mig,
är jag inte den person du vill att jag ska vara, så glöm mig, låtsas som ingenting,
för jag vill inte ha dig i mitt liv längre, jag har tröttnat.


Mistakes

Ibland ligger vi där i våran säng & försöker sova, men istället tänker vi på alla dom misstag vi hittills gjort i vårat liv.
Ibland får vi ångest utav dom, vi mår dåligt av dom, vi ångrar dom helt & hållet.
"Varför gjorde jag så?" "Varför sa jag så?" "Varför trodde jag på han/hon?" osv.
Känner ni igen er?
Det jag vill säga med detta är att det är så fel, varför må dåligt för något vi redan har gjort, det blir inte bättre av att vi mår dåligt av det.
Visst kan man ha dåligt samvete för något misstag man gjort, självklart, att bara veta att "detdär" det var ett misstag, det är nyttigt!
För det är våra misstag vi lär oss av, dom gör oss starkare.
Dom gör så vi klarar av livet, tänk på det,
misstag är nyttigt!
Må inte dåligt av det förflutna, misstag gör vi alla, det hör till.
Tänk istället "Hur korkad jag än var, så ångrar jag det inte, eftersom det gjort mig till den jag är idag".
Jag har gjort en hel del misstag i mitt liv, men dom har bara gjort mig starkare, tack vare dom är jag nu idag så mycket mer förståndig, dom har gjort mig till en bättre Amanda.

Jag har lärt mig så otroligt mycket av mina misstag, & det är jag evigt tacksam över idag!


<3<3



Klippet som gör en rörd..

Sprid vidare sötisar <3

Tidigare inlägg
RSS 2.0